En dag i taget - det viktigaste först. Här uttrycker jag mina tankar and känslor - lite reflektioner från min vardag eller världen omkring mig. Min dotter har klagat - länken till min nya blogg fungerar inte. Här ligger min blogg på wordpress. Allt är inte fixat än men med tiden så blir det väl klart. Gud, ge mig Sinnesro. Att Acceptera det jag inte kan förändra. Mod att Förändra det jag kan.

Nu lämnar jag er på blogg. se för en ny början på Devote. För att komma till den nya bloggen, och klicka. På pluset för att följa den nya. Jag tror vi gör så. Jo, jag ville bara säga att jag tar en paus från och med nu den nittonde oktober tjugohundranio till på. Ville bara berätta att Carita. Har en tävling på sin blogg där man kan vinna ett gult sextiotalshalsband. Halsbandet kommer ifrån den här.

Att tanka pa att ga hem gor mig slightly deprimerad. Jag ska fatta mig kort. For nagra veckor sedan var jag ivrig, sedan blev jag ledsen, nu ar jag helt enkelt nedslagen. Hur kan aret redan vara over? Hur ska jag kunna starta skolan igen i Sverige utan att forlora all min livslust? Haha Just nu kan jag bara hoppas att det inte kommer handa. Baaaaaah! Sjalvklart ser jag fram emot att traffa alla hemma, men allt annat da? Torsdag 9 juni 2011. Resan till Ohio var aventyrlig.

100 g grovt hackad vit choklad. Blanda vetemjöl, havregryn, råsocker och vaniljsocker. Blanda i smöret med fingertopparna. Skär rabarbern i cm bitar. Är den späd behöver den ej skalas. Potatismjöl, socker och kanel blandas noga med rabarbern. Smöra en pajform och lägg i rabarberblandningen, strö över smulorna och sist chokladen. Grädda cirka 20-25 minuter i 225 grader.